Nu är jag 20 år, sitter en egen lägenhet, lagar min egna mat och betalar hyra och räkningar. När jag tänker på det så lever jag ett ganska vuxet liv om man bort ser från attj ag inte har något jobb, inte gan dricka utan att hamna i slagsmål eller starta ett. Samt att jag fortfarande inte har någon aning om vad jag vill bli när jag blir stor XD Vad jag vill bli eller jobba med skiftar från dag till dag och jag vet inte när jag kommer veta. När jag ar tio år så bodde jag hos min pappa på Pettersberg, det som gällde då va veterinär. Jag hoppade hage med minna "vänner" och jag hade en pojkvän. Jag blev mobbad i skolan för att jag sa vad jag tyckte och för att jag inte lät någon bestämma över mig. Jag tyckte om min så kallade vänner men jag föredrog att vara för mig själv, en ensam varg helt enkelt. När jag var 13 år så hamnade jag ofta i slagsmål med allt å alla men jag hade en bra sida mot dom som förtjänade det. Jag gick i en liten skola efter som jag var en sån bråkstake och konstigt nog ville ingen gå i min klass. Så det slutade med av vi bara var tre pers i hela klassen. När jag var 15 fick jag min första riktiga pojkvän, jag kysstes för första gången och jag förlorade min oskuld. Jag gick ut nian och började efter den sommaren på Ösby naturbruksgymnasium. Jag var 16 år å jag flyttade på sätt å vis hemifrån, då jag bodde på internat, När jag var 17 år hoppade jag av och var ledig i 6 månader pga stress och svår depression. Efter det hade jag fylls 18 och jag började då på en skola i köping där jag gick estet, efter tre månader hoppade jag av där och började på Vasaskolan i Arboga efter kanske en och en halv månad hoppade jag av där med och var ledig tills våren då jag började gå på arbetsförnedringen, då fick jag gå på många jobbcoating eller vad det nu heter. Till hösten träffade jag Oscar 3-4 månader senare var vi förlovade, efter två månader bröt jag förlovningen, vi hade då nyligen flyttat till en två tillsammans. Efter några månader hos mamma flyttade Oscar ut och jag flyttade in och nu bor jag har helt själv förutom dom perioderna då min nuvarande pojkvän kommer och sover över några dagar. Det känns inte som jag är 20 mer, för gud vad denna tid har gått fort när man blickar tillbaka.

Okej man vet ju att det finns människor till mycket men när någon säger upp kontakten utan att man har gjort något det tar väll ändå priset.. Här har man varit snäll och låtit personen bo hos mig, sedan bjuder man över personen och till svar får man jag vill att du aldrig kontaktar mig igen... Asså jag vet att shit happends men jag ville verkligen inte förlora henne som vän. Men nu har jag tydligen gjort det, det känns som om folk bara glider ifrån än och man måste verkligen greppa tag i dom hårt för att dom inte ska försvinna förevigt.. Vilket jag tycker är relativt jobbigt. Eftersom att jag är en person som älskar att träffa andra människor så tär det här extremt mycket på mig. För en värld utan andra människor vad är det för värd vem ska man då kratta med skaffa minnen ihop med bara leva livet utan att oroa sig. Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite XD. Nu ska jag ta en cigg och imorgon så ska jag städa XD

Okej hum... Just nu har jag så mycket i mitt huvud och jag blir så arg på mig själv!! Varför ska jag vara så lättpåverkad? Varför kan jag bara inte tro det jag själv tror och sedan skit i vad andra säger?? Allt blir så otroligt fel och det känns som om allt bara blir sabbat! Jag vill tro på att Gurra säger allt till mig men så fungerar det inte eller hur? För jag vill verkligen att det här ska fungera men varför kan jag då inte lita på honom när jag vill göra det? John han sätter så extremt många hjärnspöken i mitt huvud att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ska säga åt honom att han får lov att åka hem efter PBM som är nu i helgen, för uppriktigt sagt så sabbar han Gurras och mitt förhållande. Det känns nästan som om han vill göra det med flit, som om han verkligen inte vill att jag och Gurra ska vara tillsammans. Jag vill verkligen inte att detta ska förstöras men som John håller på verkar det som om det går åt käppars med allt och det tänker jag fan inte tillåta. Vem är han att komma och bestämma över mitt liv? Jag levde ju det så jävla bra innan han klampade in i det. Fudge blir så extrem förvirrad å jag vet inte vem jag kan lita på. Ibland är det som att leva i ett jävla ormbo men jag ska ta upp det med honom. Om han inte slutar upp med allt det här så åker han ut, för jag klarar inte av det här mer. Allt blir bara så fel och han är så extrem det känns som om man inte får ha något privat liv alls. Och nej jag kommer inte ha en till hund här under PBM det tänker jag säga till honom för det här är mitt hem och känner jag inte att det passar så är det så. FUDGE FUDGE FUDGE!! Jag vill ha ett privatliv tack!!

Hade min sämsta dag på länge idag. Vaknar av att John väcker mig för at säga att han åker ner på stan efter det så går jag och anna ut å röker lite. Sedan så ser jag att John har stuligt min pant för att köpa cigg, fan vad arg jag blev. Kunde knappt prata ville bara slå till han då, när han kommer hem så har jag hunnit rökt 6 cigg på en timme. Vi pratar ut och sedan är det bra, men efter en stund fick jag värsta mensvärken och feber och då hade både John och Anna dragit för att hämta lite kläder osv, blir sängliggande och extremt deppig. Men sedan så hoppar jag in i en dusch och allt blir genast så mycket bättre. Bestämmer med Gurra att träffa honom på festivalen så jag fixar mig iför det. På stan så träffar jag Gurra och efter en stund kommer även hans pappa så alla vi går och köper glass och sätter oss å pratar lite. Tyckte verkligen om han pappa jätte trevlig och gullig va han. Förstår varifrån Gurra har fått sitt lugn ifrån för hans pappa var nog den mins stressade person jag mött vilket var jätte härligt. Efter det går vi för att möta upp John och Anna på cityfestivalen och efter det knallar vi bara runt på stan lite och kollar runt, sätter oss i vasa å bara chillar med härligt folk. När vi ska gå hem så spydde jag dock vilket inte var så jätte trevlig och efter det går det bara utför. När jag kommer hem känner jag bara att jag vill sluta finnas. Jag funderade allvarligt på att ta livet av mig för allt verkade för bra för att vara sant och om jag nu ska dö varför inte göra det när jag är som lyckligast? men det blir inte av, jag krossar istället några glas och skär mig själv iställer vilket enligt mig va ett så mycket bättre alternativ. Det gjorde inte alls lika ont som jag minns att det gjorde, Det var skönt och så sved det bara lite men Gurra blev nog väldigt ledsen och det slog mig aldrig att när jag gör mig illa så far även han illa. Vet dock inte riktigt vad som tog åt mig men jag tror det var en blandning av svartsjuka, pms och solsting. För ärligt talat så vet jag inte riktig vad som hände. I alla fall så kvällen slutar med lite vattenpipa på balkongen med lite underbart konstigt folk precis som jag vill ha det <3<3<3