Om dagarna går jag å lyssnar fantiserar deppar å gråter. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gör nu. Kan inte hålla mig, tårarna bara rinner så fort fel låt kommer på radion eller skivan. Då bryter tårarna ut som en tsunami. Min tankar är ju inte heller särskilt glada, om jag inte hade Bella skulle jag hoppa från vallbybron. Men nu har jag henne så det är bara att kämpa vidare med det odrägliga livet. Jag ville verkligen hoppa ikväll men det tänker jag inte göra. Men om jag någon dag skulle ta mitt liv då hoppar jag, sedan faller jag å sedan slår jag i backen. Det är nog det säkraste sättet att dö på, att hoppa från vallbybron. Jag hatar att känna så här, vill inte känna så här, försöker verkligen att inte känna så här. Men det fungerar inte, för tankarna kommer tillbaka. Hoppa Hoppa Hoppa, men det tänker jag inte göra.