Det är så mycket jag vill skriva om så många frågor som behöver svar. Men just nu kan jag inte säga något högt bara tänka tankarna och frågorna för mig själv. Jag är så nyfiken glad och rädd, rädd för att inget är som det verkar. Jag är rädd för att bli besviken och att alla förhoppningar ska falla till marken. Jag kan inte sluta ligga fundera och tänka på kvällarna. Jag kan inte sluta att fundera över hur min framtid kommer att se ut, jag kan inte sluta fundera på vilka som kommer att vara emot minna val och vilka som kommer att stå på min sida. Det ända jag vet är att jag inte kommer att ge upp eller vika mig för andras åsikter. Jag tänker inte göra andra val pga vad andra kommer att säga, tycka och tänka. Det är mitt liv och minna beslut och det är vad som gäller inget annat. Jag kan inte leva mitt liv genom andras ögon och tankar. Jag måste leva mitt liv genom mina ögon, kännslor och mitt sätta att tänka. För om jag inte gör det då är det inget liv värt att leva..
Mitt problem är nog att jag vill göra alla andra lyckliga innan jag själv är det. Men det fungerar inte så eller hur? För att andra ska kunna glädjas så måste jag kunna glädjas själv först. Men så tänker inte jag, för mig så går andras lycka före mig egen. Nu ska jag försöka att sova men jag tror inte att jag kommer att lyckas..