Yin och Yang
Ibland så undrar jag om mitt liv håller på att ljusa på riktigt. Kanske jag har förtjänat ett lyckligt liv nu?
Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan Oscar, för han stöttar mig i så mycket. Han är så mån om att jag ska må bra och vara lycklig.
Sedan första gången jag såg han har han varit riddaren i nöden. Han är riddaren i blank rustning som kommer för att rädda mig. Han kommer på sin vita springare med lansen i högsta hugg för att rädd mig från draken. Jag vet att det låter klyschigt som en saga ur en bok men det är så jag känner mig. Jag är prinsessan i nöd högt upp i ett torn.
Men nu tillbaka till verkligheten.
Jag vet att jag behöver honom och jag har nog aldrig känt så förut. För mig är sårbarhet en ny känsla och jag tror det är en känsla jag kommer att gilla. Det är skönt att veta att man inte behöver vara bäst på allt att man kan ta ett steg bakåt och allt fixar sig ändå. Det är skönt att ha någon som tar hand om än när man mår dåligt, tar hand om mig på ett sätt som ingen annan kan. Det är en härlig känsla när man vet att man har den bästa. Det är också härligt att veta att han behöver mig på samma sätt som jag behöver honom. Jag vet att jag älskar den bästa människan på jorden. Och jag känner att den människan älskar mig tillbaka att jag har en klippa att luta mig emot och att jag kan vara hans klippa. Med Oscar vet jag att inget ont kan hända mig för han skulle aldrig tillåta det. Han är min trygghet och jag hans, önskar att det fanns ett sätt som jag kunde visa det på. För inga ord eller handlingar kommer någonsin räcka till. Han lär mig nya saker varje dag, jag känner mig aldrig dum när jag inte kan en viss betydelse. Jag kan aldrig känna mig ful och han har sett mig i mitt värsta tillstånd. Och allt det här gör att jag är så rädd att såra honom.
Jag älskar han på ett sätt som jag aldrig har älskat någon annan. På ett sätt jag aldrig kommer att kunna älska någon annan. Min kärlek till Oscar är på ett sätt som bara finns till honom. Jag brukar ibland tänka... Jag vet inte om han vet att jag tänker så.
Men ibland känns som om allt jag har varit med om i mitt liv allt hemskt allt lyckligt och alla tårar jag har fällt. Allt skrik av förtvivlan och lycka har lett mig hit till honom. Ibland så kan jag inte låta bli att undra om alla har en väg att följa och att mitt öde alltid har dragits mot Oscar. För det finns ingen annan förklaring till min lycka, för det kan inte bara vara tur. För så mycket tur kan inte finnas, inte ens en fyrklöver kan innehålla så här mycket tur! Så då finns det bara ödet som låter vettigt. Att min väg var planerad så här. Vi är verkligen som Yin och Yang, han är den ljusa sidan och jag är den mörka. Och utan varandra är vi ingen hel het.
Trackback