Tänkte att jag kanske borde skriva lite om min dag. Igår så var min mor snäll att påminna mig om att jag skulle åka inte till AF i Västerås för att lämna in alla papper som man gör en gång i månaden tror jag. När min mor sa det så ville jag bara smälla av det blev inte bättre av att hon sa att det skulle bli oväder. Men nu på morgonen kom jag iväg men jag mådde inge bra på tåget kan jag ju säga direkt! Det kändes som om jag skulle spy eller tuppa av kanske båda. Men jag lutade huvudet mot det någorlunda svala fönstret. Kände en lätt bris av sval luft svalka min nacke då någon hade öppnat ett fönster. Men det hjälpte inte mycket bara tillräckligt mycket för att jag skulle tuppa av lätt i några minuter. När jag kommer in till Västerås känner jag mig väldigt ostadig på mina ben. Är lite osäker på om jag skulle klara av den här dagen utan att svimma. Jag kommer ihåg att jag önskade att jag hade druckit mera vatten eller åtminstone ha haft med mig en flaska i väskan. Men jag lyckades stappla mig upp till AF och lämna in papperna. Så nu skulle jag bara strosa runt på stan till kl 13.15 då jag skulle få ta tåget hem. Under tiden gick jag lite i affärerna. Men när jag står och kollar på ett par skor så slocknar allt och det blir bäcksvart! Jag tappar min mobil och tänker: fan hoppas vi inte är inlåsta för att nästa tanke ska komma och på minna att det finns nycklar till dörrarna. Så vi fick lov att gå ut för att vänta på att strömmen skulle komma tillbaka. Jag fick lägga undan skorna som jag hade valt, tur var det då det var de sista paret. Sedan efter ca 10 min känns det som kommer strömmen tillbaka och jag kan köpa mina underbara skor <3. Jag tittar lite efter en klänning och jag letar verkligen överallt. Tillslut känns det som om jag ska tuppa av och jag kan inte bestämma mig om jag ska köpa en klänning för mina sista pengar eller om jag ska äta för dom. Ett stor dilemma med andra ord. Och från ingen stans kommer Frida en klasskamrat från ösby som jag inte har sätt på jätte länge. Det var verkligen roligt att träffa henne så vi snackade lite om inget spe men vi klagade båda över vädret. Så det var en trevlig överraskning. Medan vi sitter och snackar så messar jag Oskar och klagar lite över mitt dilemma. Och han är schyst nog att bjuda mig på lunch, en riddare i nöden. Så jag köpte en militär kjol och sedan blev det lunch på donken. Efter det satte vi oss i parken och snackade, tiden bara flög iväg och sedan ringer min mor mig och frågar vart jag är. Och jag har ingen aning om vad klockan är så jag fattade först inget men hon förlät mig för mitt misstag. För hur ofta händer det att jag missar ett tåg eller kommer för sent. I vanliga falla aldrig men efter som att det inte var ett vanlig fall så var det förlåtligt. Och sedan efter det gick tiden så där fort igen missade jag tåget igen. Det var inte föns solen hade vandrat över himlen så jag satt i solen som jag märkte av tiden. Det är så konstigt att tiden går så fort, det känns inte som timmar mer som minuter. Men jag kom i alla fall hem tillslut och jag trodde att jag skulle svimma när jag kom hem. Jag gick i underkläder resten av kvällen inlindad i ett lakan. Jag har ätit 2 glassar sedan jag kom hem och druckit en hel del saft! Så nu ska jag somna in i en härlig sömn utan otäckingar och mord. Natti natti alla !