Jag kommer bli galen snart!
På riktigt! Jag vet inte varken ut eller in. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Det känns som om jag går i en labyrint av känslor. Inget är som det ska nu mera.
Allt är totalt upp och ner. Det är som om jag inte vet vad jag kan förvänta mig av mig själv längre.
Jag har förändrats så mycket, eller så är det bara det att jag håller på att bli mer vuxen.
Men den dominerande känslan just nu är rädslan! Jag är sååå rädd för att förlora mitt hjärta.
Min rädsla att få mitt hjärta sönder smulat är så ofantligt stor, jag känner mig mest som en korkad dum unge. Som inte kan någon överhuvudtaget om det riktiga livet. Jag bara sitter och tror på det värsta och är så jävla rädd för att flyga, våga släppa taget. Det är som om en del av mig har släppt taget medan den andra delen fortfarande håller fast sig för glatta livet. Det är som om min förnuftiga och realistiska sida brottas med den optimistiska och fria sidan av mig själv. Jag känner mig verkligen delad, jag är så rädd.