Jag har haft diagnosen ADHD hela mitt liv men det är inte fröns nu som det har blivit så illa att jag att jag måste äta medicin mot det. Under min uppväxt så fick jag kontroll över min aggregation, för jag ville verkligen inte äta medicin då. Jag hade lärt mig att det finns naturliga sätt att bli bättre på för det var det min far trodde på och då gjorde jag oxå det. Självklart så var det svårt o början, men jag blev flyttad till en bupp skolan kanske man ska kalla det. Och jag är väldigt tacksam för att jag fick få i en sån skola. Det vara max 5 pers i en klass och man fick verkligen den hjälp som man behövde. Tycker att alla skolar borde ha så men det fungerar ju inte såklart..
I alla fall så gick jag på ganska många ilske kontroll kurser som vi hade på skolan och det hjälpte faktiskt. Jag fortsatte att gå på en liten skolan hela högstadiet. Och jag hade full kontroll över mig själv. Men sedan började jag gymnasiet och det började sakta men säker gå ut för. Jag blev mer lätt retligt och jag försökte ta mitt liv några ggr, men lyckades inte. Kanske borde ha sagt innan att jag försökte ta mitt liv tidigare oxå fast då var jag 11 år.
Då jag försökte dränka mig, strypa mig och skära av minna pulsådror. Men det var då jag var 11 år.
När jag var 16 så var det tabletter som gällde, men jag var noga med att ingen visste det. För jag ville inte skrämma människorna som var runt mig. Nu så måste jag faktiskt säga att självmordstankarna har kommit tillbaka men jag tror nog inte att jag skulle utföra dom planerna. Jag har för mycket att leva för. Men det hindrar ju inte än för att tänka på det eller hur? Jag har faktiskt funderat på att hoppa från höga höjder och hoppas att jag dör smärtfritt när jag slår i marken. Det gör det hela inte bättre av att jag drömmer om det. Men det börjar bli bättre med dom tankarna oxå. För jag har Bella som alltid vet när jag behöver henne. Hon är mitt liv nu.
Men det va ju inte det här jag skulle skriva om. Jag skulle skriva bara lite kort om att jag mår skit idag.  Fick lov att tvinga i mig den andra mackan i morse och efter det så ansträngde jag mig för att inte gå in på toan och spy upp det. Men jag spyr ju inte med flit, utan det bara kommer.. Men jag tror inte att jag kommer äta så mycket idag. Det blir i alla fall ingen lunch för mig. Har hjärtklappningar som fan samt andfåddhet. Känner mig jätte svar i musklerna och kallsvettig. Min yrsel är lite värre i dag och det känns som om jag håller på att svimma nästan hela tiden då jag står upp. Men det är bara att bita ihop ta sig genom dagen och hoppas på en bättre morgon dag. Igår gick jag och la mig kl 21.00 men jag tror inte att det blir lika tidigt i kväll. För jag är ganska säker på att jag kommer att somna en stund på dagen. Och kom inte med några sympati ord för det hatar jag.