Nu har jag varit singel i över ett år och jag tror inte att det är så vanligt i min ålder.
Det känns som om det är något fel på än när man inte har någon kille.
Tror nog att folk tycker man är konstig om man inte är involverad i ett seriöst förhållande när man är 19.
Jag kan säga att rakt ut : Jag har inte haft sex eller varit tillsammans med någon på ca 1½år!
Och vet ni vad, det är så jävla härligt!
Jag tycker fler borde testa att inte vara beroende av någon att bara kunna leva sitt eget liv.
Men visst kan jag sakna att ha någon att dela min vardag med.
Fast å andra sidan tänker jag: Varför skulle jag ändra på mitt nu varande liv när jag trivs med det så himla bra!
Och varför skulle jag utsätta någon annan människa för mig själv när jag inte riktigt vem jag är?
Brukar se på mig själv som ett renoveringsobjekt i bland.

Ett hus på 2 våningar, 5 rum och kök.
Rasriskerna har minskat drastiskt och dom två rummen på övervåningen är nästan klara.
Men det återstår mycket arbetet.
Köket har vatten läckage samt så har golvbrädorna vittret sönder.
Men det har golvet gjort i alla rum.
Färgen på Fasaden har flagnat bort och fönster + dörr karmarna är helt sönder spruckna.

Fattar ni vad jag menar?
Jag tänker inte involvera mig i ett förhållande förns jag är renoverat mig klart.
Det vore inte schyst mot den andre.

Fast om jag mot all förmodan skulle hitta kärlek på gatan eller där man minst anar det så skulle jag inte stå i vägen. Jag tar dagen som den kommer och försöker hinna med att renovera mig under tiden.
Varför ska man stressa igenom livet när man kan leva samtidigt som man njuter av allt som sker.