Just nu känns det verkligen som om allt har vänds upp och ner men samtidigt så har jag kommit till insikt. Förr så tänkte jag inte alls på mig själv och folk sa åt mig att göra det och nu tänker jag på mig själv men då är det för mycket. Det känns som om jag har tappat lite av min empati. Jag tänker inte på hur andra reagerar på det jag säger på det sättet så är jag och Oscar ganska lika. Jag vet att man inte ska skriva om sitt privatliv för mycket man jag har verkligen ingen att prata med. Och jag behöver inte heller någon som efter har läst detta inlägg frågar hur jag mår, för svaret kommer att vara bra.

Jag och Oscar hade ett värds bråk igår, och det som vi bråkade om var så barnsligt att jag inte ens tänker nämna det här. Jag vet att det kan vara svårt att leva med mig, att jag ibland kan vara krävande, egocentrisk och gnällig. Men det är inget jag menar att vara för jag försöker faktiskt att ändra på dom sidorna hos mig. Men ibland så säger jag saker som sårar och jag märker inte hur sårad Oscar egentligen blir för han visar inte det. Men jag borde veta det ändå, jag borde kunna se dom små tecknen. Nu är jag ärlig när jag säger att ibland så känns det som om det bara är jag som erkänner minna misstag. Men det är också så att jag vill ha rätt när jag vet att jag har det. Men det kanske inte fungerar på det sättet, för jag vet att han blir sårad när jag börjar tjafsa. Men det tänker jag ju inte på då för jag är redan sårad. Men jag måste faktiskt skärpa mig för jag vill verkligen ha Oscar jag vill inte att han ska lämna mig för att jag beter mig omoget och bitchigt. Jag vet att om jag bara tänker på hur han kommer att reagera på det jag säger, veta hur ledsen och sårad han blir istället för att bara tänka på mig själv. Så kommer allt att bli mycket bättre. För att såra en annan människa som man Älskar så otroligt mycket är ett av dom värsta brott man kan begå. För vem är man utan den man älskar? Det är värt att ge sig i en diskussion bara för att se den personen le. För det enda jag egentligen vill är att glädja den man jag älskar. Jag brukar säga att han är för stolt för att erkänna att han har fel men vad är jag inte då? Då är det väll snarare jag som är för stolt efter som jag försöker få honom att säga; du har rätt. Om det är något jag har erfarenhet i så är det att stolthet förstör relationer. Och det är det sista jag vill ska hända med oss. Jag önskar att jag kunde få tag i Oscar och säga allt det här. Säga att jag älskar honom och att jag inte vill bråka men han har stängt av mobilen så det går ju inte.

Men om du läser det här så vill jag att du ska veta att jag inte har älskat någon som jag älskar dig. Jag kan inte vara arg på dig, det kunde jag inte ens igår. Jag blev arg på mig själv, mitt liv utan dig skulle bli en kall och min sol skulle slockna. För när du kom in i mitt liv var det som om tusen stjärnor tändes på min himmel och gjorde det möjligt för mig att se. Jag har inte levt i ett sånt här ljus innan jag träffade dig. Det är du som gör att jag lever igen, mitt skratt är ditt skratt. Min kärlek är din kärlek så länge som du vill ha mig.