Okej nu sitter jag här igen och skriver i min lilla blogg, lyssnar på min Memorylane i Spotify. Irriterar mig på att det är jag som inte har en lägenhet eller att det är jag som inte kan vara där. Jag vill inte att Bella ska fästa sig vid Oscar mer nu när hon har börjat ignorerar honom. Och jag vill bara strypa honom när jag ser han, bara hans existens går mig på nerverna. Avskyr verkligen folk som tror att dom är bättre än alla andra vilket han tror. Han har till och med erkänt det men om man skulle fråga honom om det nu skulle han har glömt bort det. Efter som att han aldrig kommer ihåg det han säger eller gör, vilket jag tycker är ganska stört. Och nu är det jag som går och pratar med psykolog, det skulle han nog behöva mer. Jag kan i alla fall erkänna när jag behöver hjälp och jag vågar ta emot den också. Bli så irriterad på att han sitter i våran lägenhet själv och jag får dela lägenhet med mamma. Asså jag älskar min mamma men jag saknar min självständighet att bara kunna gå hemma och sjunga. Fan vad livet är orättvist, jag hatar människan som får mig att känna så här! Vet fan inte vad jag ska ta mig till!! Kan inte han bara dra där ifrån! När jag var där sist så råkade han tyvärr vara hemma och jag säger bara en sak. SVINSTIA, det var riktigt äckligt där och man skulle kunna tro att en bom hade slagit ner i vardagsrummet. Och det är april nu det kanske kommer vara så här i två månader till! Kanske längre! Fan vad jag hatar min situation just nu! Varför kan inte bara allt ordna upp sig, jag vill ha mitt egna liv tillbaka, vad har jag gjort för att Förtjäna det här!