Har ni hört ordspråket att fela är mänskligt med att förlåta är gudomligt. Jag har hört folk säga att jag är för snäll men det är väll mitt val? Man väljer ju själv hur man ska vara å jag väljer att vara förlåtande, givmild och gudomlig XD Orkar inte hålla på att hata, jag vill bara älska. Men bara för att jag är snäll ska man inte ta det som en svaghet. Bara för att jag är förlåtande så tror inte att jag förlåter dig hur många ggr som helst. Man har tre chanser med mig å slösar man bort alla tre så kan ni bara vandra ur mitt liv å inte titta tillbaka. Inser ni att något fint har gått förlorat så bryr jag mig inte för jag har inte tid med människor som behandlar mig som en dörr matta. Tro inte att det inte existerar en dålig sida i mig för det gör det, det är bara det att den sidan ligger väldigt långt inom mig men när den väl är ute så blir det väldigt mörkt.

Btw har en bok att rekommendera: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar.