Innan jag träffade Oscar så bodde jag hemma och jag var en riktigt latmask och lät min mamma städa allt vilket jag skäms för så otroligt mycket. Jag behövde inte göra något, vilket gjorde mig bortskämd. Men jag fattade ju att när jag sedan får eget så måste jag ju hålla på att dona osv. Men då ville jag bara lata mig och vara tonåring. Nu när jag och Oscar har flyttat ihop så märker jag hur mycket det var att städa när jag bodde hemma och jag är verkligen inte van att ta hand om ett hem. Jag vet inte hur man gör! Men jag försöker och göra mitt bästa för att det ska se snyggt ut men det är inte lätt. När jag bli för stressad så bryter jag ihop och jag vet inte vad jag ska göra. Spe nu när flytten har varit så känner jag mig helt borta. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag blir helt paralyserad och har varit det nu ett tag. Jag hör inte när folk pratar till mig det är som att ljuden kommer långt borta och att min hjärna är som smält kola när orden når fram. Jag har svårt att uppfatta saker som händer. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att ta mig upp ur denna sega kola. För det är så det känns allt jag gör gör jag i seg smält kola. Vilket är grymt irriterande! Jag fattar nu hur beroende jag var av diskmaskinen för jag kan inte diska för hand! I alla fall inte när det är mycket disk det blir som neragarafallen! Och jag dränker ner hela mig i diskvattnet, känner mig helt hopplös när det kommer till att diska för det går inte. Jag tycker mycket bättre om att damsuga och det är något jag är bra på. Men jag hatar att diska!! vad som helst bara jag slipper att diska för hand!! Jag saknar våran diskmaskin så otroligt för medan den gick så kunde jag damsuga gå ner i tvättstugan om jag tvättade och diska skötte sig själv utan att jag behövde stå där med blöta kläder. Fattar inte hur folk gör när dom diskar för hand för det fungerar inte, det är omöjligt att komma ifrån disken torr. Jag känner mig som en dålig kvinna när jag inte kan diska för hand. JAG HATAR ATT DISKA FÖR HAND!!