Nu är Bella hemma igen vilket känns både skönt och jobbigt..
Det är skönt att Bella är hemma för då känner jag mig tryggare när jag är ensam hemma och för att jag har saknat henne. Men det är jobbigt efter som hon inte äter och jag fruktar att jag faktiskt bör ta henne till veterinären. Det känns så svårt att ha ett litet problem till för mitt huvud är redan som ett ormbo. Inte nog med att Bella inte äter, min psykolog ställde in igen. Hon är sjuk och det kan hon ju inte rå för men jag behöver hjälp. Jag har väntat länge på hjälp men den kommer inte och jag vet inte vad jag ska göra! Igår bröt jag ihop totalt, jag ramlade omkull i duschen. Sedan brast jag ut i gråt efter det as garv och så pågick det gråt skratt gråt skratt och jag kunde inte sluta. Jag vill inte gråta jag ville inte skratta men det gick inte att hejda. Jag mår inte bra och är inte frisk för fem öre och nu måste jag se till att Bella äter vilket hon inte gör. Jag har räkningar upp över öronen och jag kan inte göra något åt det. Känns som om min händer är bundna och inte kan hjälpa till att få loss mig. Nu mår jag ingen bra jag är inte långt ifrån att slå i botten, jag vill inte vara med längre. Allt är så orättvist och ingen förstår mig! Varför kan inte bara allt försvinna. Jag vill vara liten igen!