Okej hum... Just nu har jag så mycket i mitt huvud och jag blir så arg på mig själv!! Varför ska jag vara så lättpåverkad? Varför kan jag bara inte tro det jag själv tror och sedan skit i vad andra säger?? Allt blir så otroligt fel och det känns som om allt bara blir sabbat! Jag vill tro på att Gurra säger allt till mig men så fungerar det inte eller hur? För jag vill verkligen att det här ska fungera men varför kan jag då inte lita på honom när jag vill göra det? John han sätter så extremt många hjärnspöken i mitt huvud att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ska säga åt honom att han får lov att åka hem efter PBM som är nu i helgen, för uppriktigt sagt så sabbar han Gurras och mitt förhållande. Det känns nästan som om han vill göra det med flit, som om han verkligen inte vill att jag och Gurra ska vara tillsammans. Jag vill verkligen inte att detta ska förstöras men som John håller på verkar det som om det går åt käppars med allt och det tänker jag fan inte tillåta. Vem är han att komma och bestämma över mitt liv? Jag levde ju det så jävla bra innan han klampade in i det. Fudge blir så extrem förvirrad å jag vet inte vem jag kan lita på. Ibland är det som att leva i ett jävla ormbo men jag ska ta upp det med honom. Om han inte slutar upp med allt det här så åker han ut, för jag klarar inte av det här mer. Allt blir bara så fel och han är så extrem det känns som om man inte får ha något privat liv alls. Och nej jag kommer inte ha en till hund här under PBM det tänker jag säga till honom för det här är mitt hem och känner jag inte att det passar så är det så. FUDGE FUDGE FUDGE!! Jag vill ha ett privatliv tack!!