Bättre än ingen tid alls
Känslorna svallar upp, tårarna rinner och jag känner mig som ett vrak.
Det syns inte på utsidan men insidan värker av sorg.
Tänk att just du skulle få mig att falla samman.
Jag trodde att jag var hel men det kommer nog jag inte att bli det på ett bra tag. Mitt liv är som ett bräckligt korthus, minsta lilla vinpust åt fel hål å jag faller ihop. Du var den lilla vindpusten, nu har jag kollapsat men jag kommer att resa på mig starkare. Jag har svårt att fatta att jag fastnade så fort för dig, jag brukar inte göra det. Brukar inte vara offret heller men nu är det ombytta roller. Det är jag som ligger å gråter på nätterna, har mardrömmar å känner mig utsatt för värden.
Du hade inte lovat något, det var nog bara jag som hoppades på mer. Mitt dumma ego, trodde att du faktiskt brydde dig, tyckte om mig men det var bara tydligen ett spel. Ett spel där jag inte kunde reglerna i, ett spel där jag va dömd att förlora innan vi startade. I morse när jag vaknade kunde jag nästan känna hur du höll om mig, kyssarna mot min hals, tryggheten som kom av att du kramade om mig. Värmen från din kropp som värmde så otroligt skönt. Det låter nästan som om jag var kär i dig, det kanske jag va, jag vet inte. Det varade inte länge men för min del va den tiden bättre än ingen tid alls med dig.
Det syns inte på utsidan men insidan värker av sorg.
Tänk att just du skulle få mig att falla samman.
Jag trodde att jag var hel men det kommer nog jag inte att bli det på ett bra tag. Mitt liv är som ett bräckligt korthus, minsta lilla vinpust åt fel hål å jag faller ihop. Du var den lilla vindpusten, nu har jag kollapsat men jag kommer att resa på mig starkare. Jag har svårt att fatta att jag fastnade så fort för dig, jag brukar inte göra det. Brukar inte vara offret heller men nu är det ombytta roller. Det är jag som ligger å gråter på nätterna, har mardrömmar å känner mig utsatt för värden.
Du hade inte lovat något, det var nog bara jag som hoppades på mer. Mitt dumma ego, trodde att du faktiskt brydde dig, tyckte om mig men det var bara tydligen ett spel. Ett spel där jag inte kunde reglerna i, ett spel där jag va dömd att förlora innan vi startade. I morse när jag vaknade kunde jag nästan känna hur du höll om mig, kyssarna mot min hals, tryggheten som kom av att du kramade om mig. Värmen från din kropp som värmde så otroligt skönt. Det låter nästan som om jag var kär i dig, det kanske jag va, jag vet inte. Det varade inte länge men för min del va den tiden bättre än ingen tid alls med dig.
Trackback