Nu har jag inte kunnat somna på ett par nätter fast jag försöker. Min ro vill inte infinna sig lika så min sömn, vet inte vad jag ska ta mig till. Behöver min medicin nu! Men jag har inte några pengar... Fick en rejält sammanbrott igår, löpte amok och hade sönder glas, jag skar mig. Vilket jag ångrar djupt idag. Visste inte vad jag skulle ta mig till, mina tårar ville inte sluta rinna inte ens i mina drömmar. På morgonen fortsatte tårarna att sippra ner för mina kinder som om det inte fanns något slut, det kändes som en bit av mitt hjärta splittrades. Igår vill jag inte dö men jag ville inte existera heller. Det ända jag önskade var att smärtan skulle försvinna. Jag ville bara att allt skulle bli som det varit men så är det väll aldrig menat. Älsk kom i alla fall förbi efter skolan, behövde honom så otroligt mycket. Mina tårar rann å han va den ända som kunde trösta mig, att ligga i hans famn är höjden av trygghet å tröst. Ingen kan få mig att må bättre som han kan, när han är här så tänkte jag på annat men nu hat tankarna jagat i kapp mig. Kan inte sova hur mycket jag än försöker, kan inte varva ner mina tankar. Det vill sig inte och jag kan inte sova.