Jag vet nu
Denna dag har varit bra men det känns ibland som om man måste sticka ut för att bli ihåg kommen, jag vet inte om jag har någon spe lust att sticka ut men bara för att jag inte vill det så betyder det ju inte att jag vill bli bortglömd. Jag är ingen spe, jag är bara vanliga Emma, vissa dagar vill jag vara spe men andra dagar vill jag bara vara som alla andra. Kan nog fundera på om jag kanske inte har lite personlighets klyvning ändå. Ska ta upp det men psykologen nästa gång jag går dit. Har i alla fall haft en underbar helg med Älsk, har verkligen haft det jätte mycket och det är inte förens nu som jag verkligen känner att det är vi två. Att han inte kommer att lämna mig, han har sett alla sidor hos mig och han älskar hela mig. Bråkade med LME i kväll också, det blev ett litet missförstånd som blev jätte stort typ. Så nu mår jag piss över det, för det känns som om det är mitt fel men det var ju bådas. Jag har den ovanan att ta på mig allt som blir fel, jag lixom tar ansvaret för något som inte är mitt ansvar full ut. Vet inte varför men jag gråter väldigt mycket nu mera, för minsta lilla kan jag börja gråta. Jag är inte van vid att vara så sårbar, jag brukar ha ett hårt skal omkring mig men nu är det borta. Det är som om jag är öppen för hela universum, öppen för att såras. Jag kan inte stänga mig heller, det är ju de som är så hemskt. Jag brukade vara proffs på att stänga av känslor nu vet jag inte ens hur man gör. Jag är naken inför värden skulle jag säga att det känns som. Därför har jag nog tagit lite avstånd från världen. Det är jobbigt att gå runt å vara naken känslomässigt. Varför kan jag bara inte ta på mig mitt skal igen? Världen är otäck. Det finns så otroligt mycket som kan ska än, men samtidigt älskar jag att vara ute spe soliga höstdagar XD Nej nu ska jag ut med Bella sen kanske jag spelar lite till vi får se annars går jag nog in och läser. Imorgon ska jag gå och kolla lägenhet med eller utan linda, ska ringa dom imorgon å se när jag kan komma över. Om inte LME ska med frågar jag älsk om han kan avvara lite tid efter skolan.
God natt
Sov gott
Dröm sött
God natt
Sov gott
Dröm sött
Va fan ska jag skriva här
Tänkte passa på att skriva lite nu när jag inte har något för mig.
Inatt har jag inte sovit bra alls, hade åter igen konstiga drömmar som jag inte vill eller kunde vakna ur. Kommer som som tur nog inte ihåg drömmarna för ovanlighetens skull. Jag var uppe på ångest mottagningen idag för att prata med min psykolog, kommer inte skriva exakt det vi pratade om men jag kan säga vad vi kom fram till.
För det första UNO (en ungdomsgrej som hjälper än att komma igång med skola och jobb) dom har fel, dom har nämligen sagt att jag bör bli frisk i huvudet innan jag börjar plugga, min psykolog sa att det är tvärt om att jag ska börja plugga eller åtminstone komma igång med någon aktivitet men det ska vara samtidigt som jag börjar med medicinen. Efter som min psykiska ohälsa blir bara sämre om jag går hemma hela dagarna vilket säger sig självt. Sedan kom vi även fram till att jag sak få träffa en doktor i oktober som jag kan diskutera med om vilken medicin jag ska börja äta. Så det ser jag faktiskt fram emot, för nu kan det bli så att mitt nya liv börjar å det känns så jävla bra! Sedan så ska jag höra med soc om dom kan tänka sig att betala mitt gymkort efter som att jag kämpa med viktnedgång och jag har under sommaren gått ner 10 kg!! Bravur till mig XD Men jag har fortfarande 7kg kvar till min målvikt som jag absolut inte tänker säga vilken vikt det är. Min största mardröm är att gå upp i vikt, att bli tjock. Jag har inget emot större människor men jag vill inte vara det själv.
Idag var jag även över till farmor och farfar eftersom jag ändå va i krokarna passade jag på att äta lunch med dom. Har verkligen saknat dom och farmor hon verkade vara som vanligt men jag är fortfarande rädd att förlora henne.
I alla fall så har jag saknar farmors och mina små samtal om lite allt möjligt, så jag blev faktiskt på bättre humör efter jag hade varit hos dom.
Sen när jag kom hem tog jag det lite lugnt eftersom jag är så jävla trött!
Men sedan tog jag mig i kragen å letade lägenheter och jag hittade 5 st som jag sökte på. Så denna dag har allt som allt varit lyckad så här lång. Dagen är inte slut än och mycket mer kan hända XD
Ps: Bella fick leka med två st söta små tikar på vägen hem från farmor och farfar.
Så nu har hon gått och lagt sig en stund XD
Farmor
Du betyder lika mycket för mig som solen betyder för växterna. Det var du som lärde mig så mycket. En värd utan dig, är ingen värd alls. Du är som stålkvinnan, du klarar allt och lite till. Jag skäms för att jag aldrig tittar till dig. Du som tog hand om mig när jag var liten. Du tog hand om mig när jag hade vattkoppor. När jag var ledsen tröstade du mig. Så fort jag hade problem hemma kunde jag komma till dig.
Den lilla tid med dig
Ska upp tidigt imorgon men så fort jag blundar och tänker så gråter jag. Kan inte somna, tårarna kan inte sluta rinna. Det är alltid mitt fel känns det som, att jag har för höga förväntningar. Jag vet att du älskar mig men ibland så känns det som om du glömmer bort mig, eller jag vet att du glömmer bort mig och det kan jag inte förstå. Det gör mig så förbannat ledsen. Nu känner jag hur tårarna kommer igen, jag fattar inte vad jag gör för fel. Idag så sabbade jag allt, genom att bara gråta å skrika som en barnunge. Jag avskyr att säga hej då till dig, jag vill aldrig att du ska gå, jag vill aldrig att du ska lämna mig. Jag gråter om nätterna när du inte här, jag vill inte vara för mycket men jag vill inte vara för lite. På utsidan så kanske jag verkar stark men nej så är det inte, när jag är ensam så kommer allt tillbaka. Den jag är är inte den jag vill vara, jag försöker ändra mig men min fasad bara krackelerar. Om du va här så skulle jag må bättre men det är du inte, jag kan inte alltid ha dig. Jag vet att det vi har bara är till låns, fast du säger att det inte är så. Jag kan inte hjälp det jag känner, det jag vet. För inget som är så bra som det vi har är ämnat att vara förevigt. Varje natt när du inte är här drömmer jag mardrömmar, jag vill inte vara den jag är. Jag vill vara den du älskar men ibland så går det inte. Jag vill vara sanningsenlig men ibland så går det inte eller jag håller ju mig till sanningen men ibland så önskar jag att den var annorlunda. Jag är mörk inombords, just nu känns det som om jag inte har någon äkta glädje. När jag är lycklig känns det som om jag inte förtjänar det, varför ska någon som jag ha det så bra? Fast det kanske inte är så bra egentligen, för hur bra är det när man blir bortglömd? I veckorna när vi inte är tillsammans så blir glappet mellan oss större, jag vet inte om du förstår att allt det här kan ta slut. Jag vill inte att det ska ta slut men jag vill att det vi har ska vara förevigt. Jag drömmer mardrömmar om att alla försvinner en efter en. Spe du den jag älskar mest, du försvinner varje natt varje dag i mina drömmar i mina tankar. Nu sitter jag här å gråter varför kan inte mina tårar sluta rinna, varför kan sorgen inte sluta svämma över? Det här har nog varit det tuffaste månaden i mitt liv. Kan inte sluta skära mig själv då allt blir bättre för några sekunder. Några sekunder är bättre än inget alls. Två dagar + en morgon i veckan mår jag bra, resten är bara skit. Resten av veckan vill jag bara drunkna i mina sorger, bara slukas upp av jorden för att aldrig återvända. Men dom där två dagarna å morgonen skulle jag aldrig byta ut, för mig är den stunden med dig ovärderlig. För den stunden med dig kan jag må dåligt resten av mitt liv. Bara jag får den lilla tiden med dig.
Inte nog med att det är invecklat med älsk så är jag rädd, så otroligt rädd för att farmor ska dö. Hon åkte i på akuten och dom hittade proppar i hjärnan på henne, jag har inte vågar ringt henne än. Jag är rädd att hon inte ska låta som vanligt, jag är rädd för att hon börjar bli gammal. Jag har alltid sett min farmor lite som stål kvinnan, hon klarar allt och att hon aldrig ska dö. Men så är det inte men måste det gå så fort? Kan inte bara tiden sakta in lite? Jag är så rädd, min rädsla sätter käppar i hjulet för mig. Jag vet nog att hon tror att jag inte bryr mig. Men det gör jag så oerhört mycket! Farmor och farfar har varit som extra föräldrar åt mig när jag var liten. Å en värde där farmor inte existerar, den bilden fungerar inte för mig. Hon ska ju alltid finnas! Hon ska inte dö! Hon ska inte bli gammal. Jag älskar min farmor mer än vad hon tror, hon betyder mer än vad hon anar. Att jag fick veta det här tog mig hårdare än vad jag tror någon kunnat vetat. Jag låg å grät i flera timmar efter samtalet. Jag gråter förfarande, å mina tårar slutar inte rinna. Det känns som om allt bara rasar framför mina ögon. Jag klarar aldrig av att säga hej då. Jag vill aldrig säga hej då. När dom flyttar hem ska jag åtminstone hälsa på dom en gång i veckan. För jag vet inte hur mycket tid jag har kvar med dom, det gäller att ta vara på varje sekund av den tid som livet har att ge.
Inte nog med att det är invecklat med älsk så är jag rädd, så otroligt rädd för att farmor ska dö. Hon åkte i på akuten och dom hittade proppar i hjärnan på henne, jag har inte vågar ringt henne än. Jag är rädd att hon inte ska låta som vanligt, jag är rädd för att hon börjar bli gammal. Jag har alltid sett min farmor lite som stål kvinnan, hon klarar allt och att hon aldrig ska dö. Men så är det inte men måste det gå så fort? Kan inte bara tiden sakta in lite? Jag är så rädd, min rädsla sätter käppar i hjulet för mig. Jag vet nog att hon tror att jag inte bryr mig. Men det gör jag så oerhört mycket! Farmor och farfar har varit som extra föräldrar åt mig när jag var liten. Å en värde där farmor inte existerar, den bilden fungerar inte för mig. Hon ska ju alltid finnas! Hon ska inte dö! Hon ska inte bli gammal. Jag älskar min farmor mer än vad hon tror, hon betyder mer än vad hon anar. Att jag fick veta det här tog mig hårdare än vad jag tror någon kunnat vetat. Jag låg å grät i flera timmar efter samtalet. Jag gråter förfarande, å mina tårar slutar inte rinna. Det känns som om allt bara rasar framför mina ögon. Jag klarar aldrig av att säga hej då. Jag vill aldrig säga hej då. När dom flyttar hem ska jag åtminstone hälsa på dom en gång i veckan. För jag vet inte hur mycket tid jag har kvar med dom, det gäller att ta vara på varje sekund av den tid som livet har att ge.