Ensam är halv
Nu är jag hemma i Arboga igen men jag tycker nog att det kunde kännas bättre.
Det är roligt att vara hemma hos mamma igen men jag saknar Oscar så mycket!
Känns så tomt att sova ensam och så har mina mardrömmar kommit igång igen..
Somnade så fort jag kom innan för dörren och då hade jag en konstig dröm men den ska vi inte gå in på.
Sängen kändes jätte stor och man frös så otroligt mycket jag låg och skakade madens jag tänkte på min trygga famn i Västerås. För när jag är med Oscar vet jag att inget ont kan hända mig och jag känner mig helt avslappnad. Sedan så skrattar jag så otroligt mycket när jag är med han, så det känns lite konstigt att inte ha skrattat på riktigt i dag. Mina magmuskler och kinder har inte fått sina 10 skratt attacker idag och det känns inge vidare. Mina ögon har inte fått tindrat idag och mina läppar har inte fått alla kyssar. Så jag längtar hem till Oscar och förhoppningsvis så träffar jag honom i morgon. Tänk att man kan känna sig så ensam när man inte har sin sanna halva vid sin sida.
Älskar dig MER!
Det är roligt att vara hemma hos mamma igen men jag saknar Oscar så mycket!
Känns så tomt att sova ensam och så har mina mardrömmar kommit igång igen..
Somnade så fort jag kom innan för dörren och då hade jag en konstig dröm men den ska vi inte gå in på.
Sängen kändes jätte stor och man frös så otroligt mycket jag låg och skakade madens jag tänkte på min trygga famn i Västerås. För när jag är med Oscar vet jag att inget ont kan hända mig och jag känner mig helt avslappnad. Sedan så skrattar jag så otroligt mycket när jag är med han, så det känns lite konstigt att inte ha skrattat på riktigt i dag. Mina magmuskler och kinder har inte fått sina 10 skratt attacker idag och det känns inge vidare. Mina ögon har inte fått tindrat idag och mina läppar har inte fått alla kyssar. Så jag längtar hem till Oscar och förhoppningsvis så träffar jag honom i morgon. Tänk att man kan känna sig så ensam när man inte har sin sanna halva vid sin sida.
Älskar dig MER!
Uppdatering
Har ju inte skrivit så jätte mycket på sistone, det är för att jag har varit hos Oscar jätte mycket. Och jag har nog faktiskt glömt bort min blogg lite. I söndags så följde jag med Oscar på en liten släktträff där det bliv fika spel och middag. Det var verkligen roligt! Vi körde lite Dart och fick faktiskt in en bulls eye. Det var jätte god mat också XD. Sedan så åkte vi till min far på måndagen eftersom att han fyllde år, det blev en jätte god blåbärstårta, en rulltårta och bullar samt lite kakor. Det var jätte gott! Efter vi åkte hem så lånade vi deras PS2 och lite spel. Igår åkte vi till tillberga för att äte middag hos hans mamma. Hon är verkligen jätte snäll och lagar jätte god mat! Om Oscar hade haften ugn så skulle jag oxå kuna laga nästan lika god mat. Men jag tror inte att jag någonsin kan över träffa hennes matlagning. Inte för att det skulle falla mig inte att äns försöka. Idag har vi inte gjort något förutom att sovit och ätit. Vaknade i natt av åskan och regnet. Jag hade värdens bästa dröm och såklart måste jag bli väckt ur den... Så det blev inte mycket söms. Så jag sov till kl 09.07. När jag väl hade kommit upp ur sängen gick jagu t med Bella och efter det la jag mig och sov isoffan. Sedan stack Oscar till stan ocg uträttade lite ärenden och jag sov vidare. Men innan han kom hem hann jag standa i köket och ränsa iskafferiet samt last diskmaskinen. Nu på kvällen åt vi lite thai mat, som var så god attj ag fick i mig 2 portioner. NU ska jag väll snar lägga mig i gen, kan inte begripa varför jag är sååå TRÖTT!!
Min värdsbild stämmer inte...
Jag vet inte riktigt vad som händer med mig just nu.
Allt är helt uppoch ner, inget verkar stämma överens med mina värdsbild.
När jag försöker prata så är det som om orden hoppar ut i fel ordning. När jag tänker så blir det bara kaos.
Vad jag än planerar så blir det inte så, det är nästan som om jag håller på att förlora kontrollen. det gillar jag verkligen inte, men det är väll bara bita i det sura äpplet. För jag måste ju kunna slöppa taget om kontrollen. Jag vill ju inte schema lägga hela mitt liv. Hur roligt vore det på en skala? inge roligt alls. så jag måste försöka att lära mig leva med lite kaos. Sedan så oroar jag mig för allt, känner mig klängig som fan fast jag tydligen inte har någon annledning att känna så. Jag säger saker jag inte vill säga och sedan mår jag skit pga det efteråt. det är inga elaka saker jag säger uten mest sånt som jag vat att jag igentligen inte behöver tänka på. Saker som jag redan vet svaret på men jag ställer den ändå. Det gör att jag känner mig fånig och inbillsk.
Jag kan inte sluta oroa mig för dumma saker...
Varför kan jag bara inte sluta tänka!!
OSCAR <3<3
Jag vet att min blogg inte har uppdaterats på flera dagar men jagh ar ju varit upp tagen så det är inte så konstigt.
Har inte mått så har bra som jag gör när jag är med Oscar på flera månader, jag vet inte om jag någonsin har mått så här bra. Kanske borde börja om från början hur allt startade för lite mer än 2 veckor sedan.
AF hade ring till mig och sagt att jag skulle in på ett nytt jobb sökar progerm i västerås. Jag skulle ingå i en grupp som skulle träffas utanför VLT huset den 7 juli. sagt och gjort så åktej ag från Arbofa med 06.20 tåget åt frulle på wayns och var där 07.50 utan för VLT. Först så var det bara en kille där men efter en stund så rullade det allt fler in. Oscar anlände en stund efter mig och det första jag tänkte va: å nej inte en Brats.
Det var de intrycket han gav mig, ( vet att man inte ska ha förutfattade meningar om folk med ibland är det svårt). Han säger Hej! men jag mumlar bara något o hör bart tillbaka för jag är inte här för att få vänner. Så jag tänker inte ängna mig en sekund åt att försöka lossas vara intresserad. Så när alla som hade tänkt dykt upp är där. går vi in till lokalen där det är tänkt att vi ska vara. Så nu sitter vi där alla runt bordet och jag är den ända tjejen! Såklart att jag är glad över det, vem skulle inte vara de?
I alla fall nu har vi snckat lite och vi ska pressentera oss lite snabbt. Efter en stund är det min tur och under tiden har jag faktist kikat lite på Oscar. Nu ser han inte längre ut som en brats utan en snobb också! Men en snygg, trevlig och snäll snobb. Min blick kan inte sluta dras mot Oscar det är ingen idé att äns försöka att inte kika på honom. Så när allt är klart så är det några timmar kvar tills jag ska på mitt personliga möte. Jag går iväg för att ringa min mamma och beklaga mig. Då ser jag Oscar vika av till den gatan jag går på. Så då bildas ju en plan i mitt huvud på mindre än en sek. Och Vad kan jag säga? den planen fungerade bättre än någonsin. Han svalde betet och flotet hela rubbet. Så den förmiddagen blev min första med Oscar och det var nog en av mina bästa dagar i hela mitt liv. Vi låg i parken och solade, skrattade och bara trivdes i varandras saällskap. Efter en stund så går vi till galna glassen och tar varsin glass. Sedan går vi lite i affärer efter det sätter vi oss på en bänk vi svart ån. Det är stunder då vi bara sitter tysta och lyssnar på fåglarna, bilarna som åker över bron på allt.
Kommer aldrig glöma Oscars kommentar på något jag sa.
Jag: Visst är det irreterande med folk som inte kan sitta tysta? dom ska gämt hålla på att snack en massa om det bli en pinsam tystnad.
Oscar: Man kan göra andra saker för att fylla tystnaden.
Just efter han sa det var det som någon sorts elektrisk rysning gick genom hela min kropp. Det var som om jag drogs närmre och det blev varmt. vi det här laget satt vi närmare varandra än vad bänken tillät. Och jag kännde att det är bäst att jag går innan jag gör något som jag kommer att ångra..
Efter några dagar så träffades vi igen och sedan en 3de gång efter det då vi gick på bio.
Vi såg eclips och han satt och höll om mig genom hela filmen, efteråt kysstes vi och jag spenderade natten hos honom. Somnade inte förns klockan 04 nånting på morgonen.
Nu har jag spenderat 3 dagar med honom och han har träffat alla i min familj utom mina syskon. det känslorna jag har kan inte beskrivas med någon jagh ar kännt tidigare.
Och jag om var kär förra gången, vad är det här nu? Det känns inte som om jag har kännt honom i lite mer än 2 veckor. Det känns som om jag har väntat på han hela mitt liv. Att allt före det här bara har varit ett test. Det är som om vi har varit samman flätade jätte länge men vi har bara inte vetat om det. Det känns som om en bit av mitt hjärta som jag aldrig vetat om fattades har fallit på plats. Jag känner mig hel jag känner mig som yin och yang. Men när Oscar inte är här då är det som om halva jag följer med honom. Som en stor bit av mig själv bara försvinner. Jag har bara varit ifrån honom i några timmar men jag saknar honom redan. Att han gick iväg från mig tog mer på minna krafter än vad jag hade väntat mig.
Har inte mått så har bra som jag gör när jag är med Oscar på flera månader, jag vet inte om jag någonsin har mått så här bra. Kanske borde börja om från början hur allt startade för lite mer än 2 veckor sedan.
AF hade ring till mig och sagt att jag skulle in på ett nytt jobb sökar progerm i västerås. Jag skulle ingå i en grupp som skulle träffas utanför VLT huset den 7 juli. sagt och gjort så åktej ag från Arbofa med 06.20 tåget åt frulle på wayns och var där 07.50 utan för VLT. Först så var det bara en kille där men efter en stund så rullade det allt fler in. Oscar anlände en stund efter mig och det första jag tänkte va: å nej inte en Brats.
Det var de intrycket han gav mig, ( vet att man inte ska ha förutfattade meningar om folk med ibland är det svårt). Han säger Hej! men jag mumlar bara något o hör bart tillbaka för jag är inte här för att få vänner. Så jag tänker inte ängna mig en sekund åt att försöka lossas vara intresserad. Så när alla som hade tänkt dykt upp är där. går vi in till lokalen där det är tänkt att vi ska vara. Så nu sitter vi där alla runt bordet och jag är den ända tjejen! Såklart att jag är glad över det, vem skulle inte vara de?
I alla fall nu har vi snckat lite och vi ska pressentera oss lite snabbt. Efter en stund är det min tur och under tiden har jag faktist kikat lite på Oscar. Nu ser han inte längre ut som en brats utan en snobb också! Men en snygg, trevlig och snäll snobb. Min blick kan inte sluta dras mot Oscar det är ingen idé att äns försöka att inte kika på honom. Så när allt är klart så är det några timmar kvar tills jag ska på mitt personliga möte. Jag går iväg för att ringa min mamma och beklaga mig. Då ser jag Oscar vika av till den gatan jag går på. Så då bildas ju en plan i mitt huvud på mindre än en sek. Och Vad kan jag säga? den planen fungerade bättre än någonsin. Han svalde betet och flotet hela rubbet. Så den förmiddagen blev min första med Oscar och det var nog en av mina bästa dagar i hela mitt liv. Vi låg i parken och solade, skrattade och bara trivdes i varandras saällskap. Efter en stund så går vi till galna glassen och tar varsin glass. Sedan går vi lite i affärer efter det sätter vi oss på en bänk vi svart ån. Det är stunder då vi bara sitter tysta och lyssnar på fåglarna, bilarna som åker över bron på allt.
Kommer aldrig glöma Oscars kommentar på något jag sa.
Jag: Visst är det irreterande med folk som inte kan sitta tysta? dom ska gämt hålla på att snack en massa om det bli en pinsam tystnad.
Oscar: Man kan göra andra saker för att fylla tystnaden.
Just efter han sa det var det som någon sorts elektrisk rysning gick genom hela min kropp. Det var som om jag drogs närmre och det blev varmt. vi det här laget satt vi närmare varandra än vad bänken tillät. Och jag kännde att det är bäst att jag går innan jag gör något som jag kommer att ångra..
Efter några dagar så träffades vi igen och sedan en 3de gång efter det då vi gick på bio.
Vi såg eclips och han satt och höll om mig genom hela filmen, efteråt kysstes vi och jag spenderade natten hos honom. Somnade inte förns klockan 04 nånting på morgonen.
Nu har jag spenderat 3 dagar med honom och han har träffat alla i min familj utom mina syskon. det känslorna jag har kan inte beskrivas med någon jagh ar kännt tidigare.
Och jag om var kär förra gången, vad är det här nu? Det känns inte som om jag har kännt honom i lite mer än 2 veckor. Det känns som om jag har väntat på han hela mitt liv. Att allt före det här bara har varit ett test. Det är som om vi har varit samman flätade jätte länge men vi har bara inte vetat om det. Det känns som om en bit av mitt hjärta som jag aldrig vetat om fattades har fallit på plats. Jag känner mig hel jag känner mig som yin och yang. Men när Oscar inte är här då är det som om halva jag följer med honom. Som en stor bit av mig själv bara försvinner. Jag har bara varit ifrån honom i några timmar men jag saknar honom redan. Att han gick iväg från mig tog mer på minna krafter än vad jag hade väntat mig.
RÄDD
Jag kommer bli galen snart!
På riktigt! Jag vet inte varken ut eller in. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Det känns som om jag går i en labyrint av känslor. Inget är som det ska nu mera.
Allt är totalt upp och ner. Det är som om jag inte vet vad jag kan förvänta mig av mig själv längre.
Jag har förändrats så mycket, eller så är det bara det att jag håller på att bli mer vuxen.
Men den dominerande känslan just nu är rädslan! Jag är sååå rädd för att förlora mitt hjärta.
Min rädsla att få mitt hjärta sönder smulat är så ofantligt stor, jag känner mig mest som en korkad dum unge. Som inte kan någon överhuvudtaget om det riktiga livet. Jag bara sitter och tror på det värsta och är så jävla rädd för att flyga, våga släppa taget. Det är som om en del av mig har släppt taget medan den andra delen fortfarande håller fast sig för glatta livet. Det är som om min förnuftiga och realistiska sida brottas med den optimistiska och fria sidan av mig själv. Jag känner mig verkligen delad, jag är så rädd.
På riktigt! Jag vet inte varken ut eller in. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Det känns som om jag går i en labyrint av känslor. Inget är som det ska nu mera.
Allt är totalt upp och ner. Det är som om jag inte vet vad jag kan förvänta mig av mig själv längre.
Jag har förändrats så mycket, eller så är det bara det att jag håller på att bli mer vuxen.
Men den dominerande känslan just nu är rädslan! Jag är sååå rädd för att förlora mitt hjärta.
Min rädsla att få mitt hjärta sönder smulat är så ofantligt stor, jag känner mig mest som en korkad dum unge. Som inte kan någon överhuvudtaget om det riktiga livet. Jag bara sitter och tror på det värsta och är så jävla rädd för att flyga, våga släppa taget. Det är som om en del av mig har släppt taget medan den andra delen fortfarande håller fast sig för glatta livet. Det är som om min förnuftiga och realistiska sida brottas med den optimistiska och fria sidan av mig själv. Jag känner mig verkligen delad, jag är så rädd.
Jag står ivägen för mig själv den här gången.
Jag känner att jag har svårt att öppna mig, dela med mig av mina känslor och våga känna själv. Jag tror nog att jag har listat ut vad drömmen om ugglan som försöker slita ut mitt hjärta betyder. Det finns två st olika tolkningar som båda är ganska möjliga.
Den första är att jag är rädd för att släppa in någon i mitt hjärta för jag tror nog att dom bara är där för stjäla det. Och aldrig återvända med mitt hjärta utan bara låta mig ruttna i ett tomt skal som förra gången. Den ändra teorin är att jag har en inre kamp att det är mitt undermedvetna som vill att jag släpper taget. Medan mitt medvetna inte riktigt vågar för att jag vill inte förlora mig själv igen.
Men om det nu är så som den andra teorin eller om det är dom båda stämmer. Hur kan jag då låta mig älskas igen? Och hur kan jag då låta mig själv älska någon annan?
Hur ska jag göra för att lossa på kedjorna som håller mitt hjärta instängt?
Den första är att jag är rädd för att släppa in någon i mitt hjärta för jag tror nog att dom bara är där för stjäla det. Och aldrig återvända med mitt hjärta utan bara låta mig ruttna i ett tomt skal som förra gången. Den ändra teorin är att jag har en inre kamp att det är mitt undermedvetna som vill att jag släpper taget. Medan mitt medvetna inte riktigt vågar för att jag vill inte förlora mig själv igen.
Men om det nu är så som den andra teorin eller om det är dom båda stämmer. Hur kan jag då låta mig älskas igen? Och hur kan jag då låta mig själv älska någon annan?
Hur ska jag göra för att lossa på kedjorna som håller mitt hjärta instängt?
Det finns ingen tid längre
Tänkte att jag kanske borde skriva lite om min dag. Igår så var min mor snäll att påminna mig om att jag skulle åka inte till AF i Västerås för att lämna in alla papper som man gör en gång i månaden tror jag. När min mor sa det så ville jag bara smälla av det blev inte bättre av att hon sa att det skulle bli oväder. Men nu på morgonen kom jag iväg men jag mådde inge bra på tåget kan jag ju säga direkt! Det kändes som om jag skulle spy eller tuppa av kanske båda. Men jag lutade huvudet mot det någorlunda svala fönstret. Kände en lätt bris av sval luft svalka min nacke då någon hade öppnat ett fönster. Men det hjälpte inte mycket bara tillräckligt mycket för att jag skulle tuppa av lätt i några minuter. När jag kommer in till Västerås känner jag mig väldigt ostadig på mina ben. Är lite osäker på om jag skulle klara av den här dagen utan att svimma. Jag kommer ihåg att jag önskade att jag hade druckit mera vatten eller åtminstone ha haft med mig en flaska i väskan. Men jag lyckades stappla mig upp till AF och lämna in papperna. Så nu skulle jag bara strosa runt på stan till kl 13.15 då jag skulle få ta tåget hem. Under tiden gick jag lite i affärerna. Men när jag står och kollar på ett par skor så slocknar allt och det blir bäcksvart! Jag tappar min mobil och tänker: fan hoppas vi inte är inlåsta för att nästa tanke ska komma och på minna att det finns nycklar till dörrarna. Så vi fick lov att gå ut för att vänta på att strömmen skulle komma tillbaka. Jag fick lägga undan skorna som jag hade valt, tur var det då det var de sista paret. Sedan efter ca 10 min känns det som kommer strömmen tillbaka och jag kan köpa mina underbara skor <3. Jag tittar lite efter en klänning och jag letar verkligen överallt. Tillslut känns det som om jag ska tuppa av och jag kan inte bestämma mig om jag ska köpa en klänning för mina sista pengar eller om jag ska äta för dom. Ett stor dilemma med andra ord. Och från ingen stans kommer Frida en klasskamrat från ösby som jag inte har sätt på jätte länge. Det var verkligen roligt att träffa henne så vi snackade lite om inget spe men vi klagade båda över vädret. Så det var en trevlig överraskning. Medan vi sitter och snackar så messar jag Oskar och klagar lite över mitt dilemma. Och han är schyst nog att bjuda mig på lunch, en riddare i nöden. Så jag köpte en militär kjol och sedan blev det lunch på donken. Efter det satte vi oss i parken och snackade, tiden bara flög iväg och sedan ringer min mor mig och frågar vart jag är. Och jag har ingen aning om vad klockan är så jag fattade först inget men hon förlät mig för mitt misstag. För hur ofta händer det att jag missar ett tåg eller kommer för sent. I vanliga falla aldrig men efter som att det inte var ett vanlig fall så var det förlåtligt. Och sedan efter det gick tiden så där fort igen missade jag tåget igen. Det var inte föns solen hade vandrat över himlen så jag satt i solen som jag märkte av tiden. Det är så konstigt att tiden går så fort, det känns inte som timmar mer som minuter. Men jag kom i alla fall hem tillslut och jag trodde att jag skulle svimma när jag kom hem. Jag gick i underkläder resten av kvällen inlindad i ett lakan. Jag har ätit 2 glassar sedan jag kom hem och druckit en hel del saft! Så nu ska jag somna in i en härlig sömn utan otäckingar och mord. Natti natti alla !
Mördrömmar
Fan jag tror jag dör!
Det är för varmt och jag vet att det inte kommer att fungera. Jag kan inte ens vara ute för det känns när min hud bränns. Jag vill väldigt gärna ligga på en strand och njuta men nu blir det mer som att ligga i en ugn. Dagen har inte varit produktiv alls om man bort ser från min nya design. Jag har drömt i flera nätter att Johan kommer in i mitt rum och stryper mig, men jag dör inte utan kvävs bara. Sedan så blir jag jagad i ett evigt mörker resten av natten, ingen kan hjälpa mig och dom som finns i drömmen vill inte hjälpa mig. Jag vaknade kl 04 i morse av att jag skakade i hela kroppen. Jag kallsvettades och tårar trängde fram genom min ögon. Drömmen som kom efter mitt uppvaknade var inte lika hämsk men hemsk nog. Så på morgonen fick mamma ta promenaden medan jag somnade in i en lycklig dröm tillslut. Nu vill jag inte lägga mig men jag måste för jag ska in till Västerås i morgon men innan jag somnar in ska jag ta reda på vad det betyder när man har en häst som totemdjur och vad drömmarna betyder.
Hoppas jag får sov gott.
Natti
Det är för varmt och jag vet att det inte kommer att fungera. Jag kan inte ens vara ute för det känns när min hud bränns. Jag vill väldigt gärna ligga på en strand och njuta men nu blir det mer som att ligga i en ugn. Dagen har inte varit produktiv alls om man bort ser från min nya design. Jag har drömt i flera nätter att Johan kommer in i mitt rum och stryper mig, men jag dör inte utan kvävs bara. Sedan så blir jag jagad i ett evigt mörker resten av natten, ingen kan hjälpa mig och dom som finns i drömmen vill inte hjälpa mig. Jag vaknade kl 04 i morse av att jag skakade i hela kroppen. Jag kallsvettades och tårar trängde fram genom min ögon. Drömmen som kom efter mitt uppvaknade var inte lika hämsk men hemsk nog. Så på morgonen fick mamma ta promenaden medan jag somnade in i en lycklig dröm tillslut. Nu vill jag inte lägga mig men jag måste för jag ska in till Västerås i morgon men innan jag somnar in ska jag ta reda på vad det betyder när man har en häst som totemdjur och vad drömmarna betyder.
Hoppas jag får sov gott.
Natti
Vampires Sucks
Barnvakt
Igår satt jag barnvakt till syrrans dotter Malin, jag var ju inte själv efter som jag absolut inte är van vid små prinsessor så min mor va med som moraliskt stöd. Det gick jätte bra, kan faktist tänka mig att göra det igen till och med. Vi var ner en sväng på stan och tog en glass och svalkade hundarna i bäcken. Sedan gick vi hem och fixxade lite mat. Kan inte förstå hur barn kan äta den där hämska burk maten, det är ju inte äns gott! Lukten lurade mig verkligen för det luktade bättre än vad det smakade. Men hon åt tills hon var mätt sedan så sprang hon runt med vagnen ganska mycket. Efter det så kollade vi på tv och kl 18 somnade hon för att vakna en timme senare. Tack för att min mamma var med för jag höll på att bryta ihop när hon inte ville somna. Jag försökte läsa för henne, sjunga för henne, Bara säga åt henne att hon skulle sova. Försökte natta henne i Camillas och mickes säng men då hoppade hon bara iden. Till slut efter alla försök så kom min mor på att Camilla brukar stänga dörren och när vi hade gjort det så somnade hon på några sekunder. Tänk att en dörr kan göra så stor skilnad!
Jag gick hem så mamma fick va själv i ca 3 timmar, för kl 02 kom syrran och micke hem från PM. Det var faktist ganska roligt att vara barnvak åtminstone till Malin, hon var hel go! När vi satt och läste så ville hon läsa för mig efter en stund. Hon är ju 1 år så hon kan ju inte så jätte många ord än men hon Pekade på dom olika sakerna i boken och sa vadd et va. Eller jag förstog i alla fall vad hon sa och det är ju huvudsaken eller hur? Hon tycker jätte mycket om kor och bilar så hon lät mest MUU och brum typ.
2 mutch!
Imorgon drar syrran och micke till Västerås för att gå på PM medan jag ska sitta barnvakt till lilla Malin.
På ett sätt ska det verkligen bli roligt men jag vet inte vad jag ska ta mig till om hon börjar skrika. Men jag blev skapligt irriterad när syrran ringde mamma och sa att hon skulle komma hem kl 10 på morgonen istället. För att janne hade sagt att dom kunde sova där! Så hon bara tog för givet att jag ska vara barnvakt i nästan 24 timmar? Nej! no way! Så det skulle jag inte, man kan inte bara anta att saker går bra. Jag vet inte riktigt vad det är för fel på henne nu mera. Man ger henne ett finger men hon slukar hela handen. Det är som om hon inte riktigt fattar vad hon gör, som om hon inte kan ta in det vi säger. Och om jag tex skulle säga att hon borde ringa eller för varna innan hon kommer. För en del dagar mår jag inte bra så så orkar jag inte med överraskningar även om det inte är illa menat. I alla fall när jag säger till henne då blir hon som ett litet barn, tjurig och vräker ur sig: Ja här är man inte välkommen någe mera. Jag kan inte förstå hur hon uppfattar; Du kanske kunde förvarna innan du kommer till Du är inte välkommen hit.. Hon är välkommen hit men jag skulle uppskatta om hon ringde. Det är inte mycket begärt eller hur? lite förvarning tack! Men i alla fall tillbaka till det jag började med. Hin bara antog att jag skulle var barnvakt. Det är ju typ som att anta att man ska träffas på stan fast man inte har bestämt något. Nu får ni inte tro att jag att avskyr min store syster för det gör jag inte. Hon är en människa som jag uppskattar och älskar oerhört mycket men som jag också kan bli sjuk irriterad på! Jag önskar bara att hon kunde förstå situationen istället för att ignorera det. Det är inte bara hon som kan ha det lite jobbigt, jag försöker ha överseende med allt hon har gått igenom men det här var långt innan det. Hon har varit så här i flera år det är bara de att allt har förvärras på sistone.
Ska bara avsluta med att jag älskar dig syster och vill bara sitt bästa.
Och jag har värdens bästa syskonbarn!
På ett sätt ska det verkligen bli roligt men jag vet inte vad jag ska ta mig till om hon börjar skrika. Men jag blev skapligt irriterad när syrran ringde mamma och sa att hon skulle komma hem kl 10 på morgonen istället. För att janne hade sagt att dom kunde sova där! Så hon bara tog för givet att jag ska vara barnvakt i nästan 24 timmar? Nej! no way! Så det skulle jag inte, man kan inte bara anta att saker går bra. Jag vet inte riktigt vad det är för fel på henne nu mera. Man ger henne ett finger men hon slukar hela handen. Det är som om hon inte riktigt fattar vad hon gör, som om hon inte kan ta in det vi säger. Och om jag tex skulle säga att hon borde ringa eller för varna innan hon kommer. För en del dagar mår jag inte bra så så orkar jag inte med överraskningar även om det inte är illa menat. I alla fall när jag säger till henne då blir hon som ett litet barn, tjurig och vräker ur sig: Ja här är man inte välkommen någe mera. Jag kan inte förstå hur hon uppfattar; Du kanske kunde förvarna innan du kommer till Du är inte välkommen hit.. Hon är välkommen hit men jag skulle uppskatta om hon ringde. Det är inte mycket begärt eller hur? lite förvarning tack! Men i alla fall tillbaka till det jag började med. Hin bara antog att jag skulle var barnvakt. Det är ju typ som att anta att man ska träffas på stan fast man inte har bestämt något. Nu får ni inte tro att jag att avskyr min store syster för det gör jag inte. Hon är en människa som jag uppskattar och älskar oerhört mycket men som jag också kan bli sjuk irriterad på! Jag önskar bara att hon kunde förstå situationen istället för att ignorera det. Det är inte bara hon som kan ha det lite jobbigt, jag försöker ha överseende med allt hon har gått igenom men det här var långt innan det. Hon har varit så här i flera år det är bara de att allt har förvärras på sistone.
Ska bara avsluta med att jag älskar dig syster och vill bara sitt bästa.
Och jag har värdens bästa syskonbarn!
Bild på malin
Kärlek
Nu sitter jag här igen och lyssnar på Chris Brown samtidigt som jag funderar på den rosa bubblan. Ni vet kärleken och jag själv är inte kär utan det är väll en av dom sakerna som man bara tänker på. För utan smärta så finns det ingen kärlek eller hur? För så måste det väll vara? Men vad gör man om man är rädd för den smärtan? Hur kan folk som är rädda för den, våga att älska, känna kärlek och bara låta sig svepas in i den ros bubblan? Eller låter dom helt enkelt bli att älska. Nu finns det ju många sorters kärlek, kärleken i familjen, kärleken till vännerna, kärleken till sitt djur osv. Det finns många sorter fler än jag nämnde men den kärleken jag pratar om är den man har till sin partner. Hur ska man kunna hitta sin andra halva om man är rädd för den starka smärtan av att bli själv igen? Smärtan av ett krossat hjärtan och smärtan under läkeprocessen. För mig så är allt det här så otroligt otäckt, jag skulle nog inte klara av mer smärta. Men om man inte blir accepterar att smärta är en del av paketet så kan man väll aldrig hitta hem? Det skulle vara så lätt om kärleken kunde existera utan smärta men då skulle ju inte ying och yang finnas eller hur? För då skulle det vara ying och ying det skulle nog bli ganska tråkigt. För då skulle alla var lika. Så det är väll bara att acceptera att man aldrig kommer att kunna leva utan smärta, besvikelse och tårar. För livet kommer aldrig att bli en dans på rosor.
Inget
Det har inte hänt så mycket derför harj ag inte kunnat skrivit. Men jag tänkt att jag kanske kunde lägga in några rader. Igår kollade jag på shutter island som jag tyckte var jätte bra! Den var bättre än vad jag hade förväntat mig och den hade inte alls den handlingen som jag trodde att den skulle ha. Idag så har jag sätt på Wolfman tror jag att den hette, älskade den också. Den var lite bättre än shutter island enligt mig. Nu ska jag läsa lite i min bok för att sedan kunna somna. Ska upp 05.10 i morgon då jag måste med tåget kl 06.20. Men jag vet inte hur många resor jag har kvar på mitt tåg kort så vi får se om jag överhuvudtaget kan ta mig in till Västerås så tidigt på morgonen. Jag har inte äns kollat om det går något tåg vid den tiden men det borde det ju göra. Så ska väll kolla det innan jag släcker datorn. Natti natti.
Bilder från ormön 2010
Texten till varje bild står under varje bild.
Bella på söndag den 27 juni kl 10.30 på morgonen. Har nyss satt oss i bilen vilket inte Bella är så jätte glad i.
Bella och jag samt co har annlänt till öregrund där vi ska ta en farja över till gräsö. Öregrund är verkligen en vacker stad.
Här sitter vi och väntar på en båt som ska ta hoss till ormö. Bella är nog mer en båt hund än bil hund för hon älskar verkligen att åka båt!
När vi kom fram så vill Bella gå och bada så följde med. Efter ett tag gick jag och bytt om till bikini och hoppade i jag med. Fy fan vad kalt vattnet va men efter ett tag gav det med sig.
Tog lite andra kort när jag var på ormö oxå XD
Det blev ganska bra kort måste jag säga XD
Det kom ett jävla oväder på onsdagen tror jag. Det oskade, blixtrade och haglade kottar. Fan vad rädd jag va! Trodde att en av tallarna skulle brake genom huset. Men ovädret varade bara i ca 2 timmar och på kväll drog vi ner och metade på bryggan. Då såg jag molnen i fjäran som hade varit över oss. Så jag passade på att ta ett kort på dom.
En av dom små abborarna jag fick upp.
Det blev ju mest att man stog på bryggan eftersom att man gick mest fisk då. Bella lärde sig snabbt va det betyde när flötet gick under vattnet och nu är hon en riktig stor fiskare själv.
Här försöker jag få Bella att bli vän med badmadrassen. Men det ville inte Bella, den var på tok för otäck.
Bella och jag ligger och solar sista dagen på bryggan <3
Sprid inte pesten vidare!
Egentligen borde jag har gått och lagt mig för länge sedan för jag är så jävla trött! Har ju kommit hem från helvettet på jorden ormön som borde heta mörtön btw! Men jag måste bara skriva ner det här lite fort för annars så kommer jag inte att kunna sova. Jag tycker att folk som inte kan komma fram till mig och säga vad dom har för problem med mig är fega. Men ändå fast jag tycker så gör jag inte det alltid. För det finns tillfällen då det är bättre att hålla käften än att tala ut om det man har på hjärtat. Så med andra ord så är jag lite av en hycklare på det viset. Nu tänker jag inte hänge ut någon eller skriva något namn för det känns inte rätt. Men det är jobbigt när man inte känner sig välkommen och när man vet att man alltid är skälet till att det blir dispyter. Och oavsett om dom senare säger att man inte är anledningen så är det inte sant. Allt de den personen står och säger till mig är bara en lögn för att jag inte ska bli sårat. Varför kan inte man bara var ärlig och säga: jag tycker inte om dig. För att sedan gå vidare med livet man behöver inte var omtyckt av alla bara accepterad. Man kan inte heller förvänta sig att alla ska foga sig efter det man själv vill, för då går allt åt helvete. Om det inte skulle gå som jag har planerat, jag då kan jag väll bli lite sur men jag går vidare. För livet är inte rättvist och det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. Man bör inte heller gå runt och trycka ner folk, det är bara fel och omoget. Och om det är något jag hatar det är när man drar in andra i sina egna gräl för att få så många som möjlig på sin sida för att vina grälet. Det är inte ett krig, bara en dissektion och klara man inte av en sån situation då ska man fan inte öppna käften från början. Varför har en del människor så svårt att ta inte det? Varför måste en del göra livet sur för andra för att dom själva mår dåligt? Jag mår dåligt ganska ofta men jag försöker fan inte att sprida pesten vidare. För då skulle jag må sämre och alla andra också för den delen. Så om du som läser det här känner dig träffad men förnekar det ändå? Sluta med det för du kan göra något åt ditt beteende och sluta sprida din negativism och psykiska misshandel omkring dig. Börja lev istället och ta allt med en klack spark även om det inte är lätt så försök!
Ormön nr 111 borde nog vara nr 666
Vi har kommit över till Gräsön efter en 4 timmars lång resa i en varm bil. Man känner förväntningarna bli allt större och man vill bara hoppa i havet och bada när man kommer till stugan 111 på ormön. Vi vet att man måste åka båt dit och att det kommer bli underbart. Så vi trår och väntar på båten som ska komma. Då ser jag att 2 st små båtar kommer och jag trodde ju att det skulle vara en liten större båt som alla skulle få plats i men men det här går ju också bra. Men nu blev det ju så att dom fick åka 3 vändor och man blev ju lite förvånad över hur mycket det kostade, 600 spänn! Men men tänker man det blir säker bra bara vi kommer fram till stugan. Så när jag äntligen sitter i båten (sista turen) så ser man flera hus vid vattnet. Och man börjar gissa var han ska släppa av oss, men man gissar fler hela tiden. Sedan så börjar strandtomterna att minska och det blir skogar som kantar vatten brynen vid öarna. Vi åker förbi kor och får som står och betar en bit in på ön. Sedan så ser man fler strand tomter igen och hoppet ökar på nytt. Det kommer bli helt underbart och man sjuder av lycka. Sedan så åker båten in på helt fel brygga trodde jag men så va icke fallet. Det är en brygga som är ungefär en halv m över vatten ytan och där står det flera större båtar parkerade samt en liten finska båt utan motor. Och jag ser att nästan all packning är uppburen men det som jag blir mest besviken av då är att jag ser min far kommer med en skottkärra från skogen! Jag tror inte att det är sant, dom beskrev ju det som ett sommar paradis! Så jag tar någon väska och går mot skogen och jag ser att stigen går som en båge. Då börjar jag hoppas att den kanske bara är vägen till strand tomten, till sommar paradiset. Så jag blir ju lite gladare tills jag kommer fram till ett vägval. Då pappa går den stigen som leder längre in i skogen. Jag känner hur hoppet avtar lite men det kan ju fortfarande vara en strandtomt som stigen leder till. Så jag följer efter pappa och känner hur jag får ett knytnäve slag i ansiktet när jag ser stugan stå mitt i den jävla SKOGEN! Men jag ser en terrass så jag hoppas att den är mot havet så mitt hopp höjs igen för att sedan släckas lika fort. Nej det var ingen havsutsikt utan det man ser är en igenvuxen tomt fullt med Tallar som kantar den. Jag får bara lust att åka hem, det är som om jag har klivit in i en mardröm. Där det inte får finnas något hopp. Så jag går ner igen för att kolla om det verkligen inte finns någon strand och det fanns det ju inte heller bara klippor och sten. Dom hade gett oss råder att bada i tofflor för det kunde finnas glas... Så när allt mitt hopp har tagit jävligt mycket stryk och försvunnit så går vi tillbaka upp. Men på vägen så möter vi två st jack labbar som är ute och går på promenad med sin matten. Hon har tiken lös och så fort hon ser Bella ska hon äta upp henne så Bella flyr för livet jag få tag i tiken och sedan när Bella kommer så springer hanen mot henne. Han var snäll och bara lite nyfiken så det gick ju bra. Väl upp vid stugan så märker vi att det är väldigt blött vid diskhorn och det är för att det läcker, det var samma sak i badrummet fast mycket mer! Så under diskhorn ställde vi en hink medan vi fick lov att ställa en badbalja i badrummet som fylldes till kanten varje dag. Dom över 30 bast tömde den varje morgon. Sedan så smakade vattnet avlopp och jag drack knappt nått under den vistelsen. Så länge jag inte kunde bland saft så drack jag inte vattnet, var hellre törstig. Dom hade sagt att det fanns mobiltäckning men det var väll inte så precis. Det fanns men man var tvungen att klättra upp en bit så man stog på en höjd hade man tur så fick man tre staplar då. Det fanns fisk men väldigt lite, om man skulle ha abborre var chansen störst om man stor på bryggan men då fick man bara små abborrar, stor spigg ocj mört. Tror jag fick 26 st firrar var av det va två st som man kunde behålla. Annars så fanns det jävligt stora mörtar!
Sedan så fanns det inte bäddar så det räckte, vi var 9 pers och det skulle inte bli några problem hade han som hyrde ut stugan sagt. Zenita och pappa fick dela en 110 säng tror jag att det var Jennifer fick sova i det lilla barn rummet på en solstols madrass. Killarna fick varsin säng och Petra och Thomas fick också en bra säng tur var väll det. Jag fick sova i en bäddsoffa som var jätte bred men den var lite hårt som en sten att sova på. Så nu har jag väldiga muskelproblem ont överallt! Teven funkade helt okej om vi ska bortse från störningarna och ljuden som stängdes av och att dosorna typ inte fungerade. Det var för varmt och för tråkigt, jag har spelat så mycket UNO att det räcker för en livstid. Seriöst ett semester paradis? snarare ett helvette på jorden. Men jag fick också med mig fina minnen hem och många fina kort som jag inte orkar lägga upp just nu utan det bli imorgon.
Sedan så fanns det inte bäddar så det räckte, vi var 9 pers och det skulle inte bli några problem hade han som hyrde ut stugan sagt. Zenita och pappa fick dela en 110 säng tror jag att det var Jennifer fick sova i det lilla barn rummet på en solstols madrass. Killarna fick varsin säng och Petra och Thomas fick också en bra säng tur var väll det. Jag fick sova i en bäddsoffa som var jätte bred men den var lite hårt som en sten att sova på. Så nu har jag väldiga muskelproblem ont överallt! Teven funkade helt okej om vi ska bortse från störningarna och ljuden som stängdes av och att dosorna typ inte fungerade. Det var för varmt och för tråkigt, jag har spelat så mycket UNO att det räcker för en livstid. Seriöst ett semester paradis? snarare ett helvette på jorden. Men jag fick också med mig fina minnen hem och många fina kort som jag inte orkar lägga upp just nu utan det bli imorgon.